sjukdom

Jag är sjuk och äter pencillin, det är inte det minsta roligt. När jag träffade doktorn i förmiddags tog det helt ärligt talat ungefär 20 sekunder eftersom jag var så stressad. Var ute i ogod tid och kom en halvtimme för sent till jobbet. Men det var för att jag ägnade hela morgonen till att försöka ringa vårdcentralen men ingen svarade. När jag kom dit fick jag dock hjälp fort, det var snällt av dem, till alla andra sa de typ, "Kan du vänta två timmar?", eller "Kan du komma tillbaka imorgon?". Jag ser väl så skör ut att de vill ta hand om mig.

Sov så mycket i natt, helt utslagen, nedklubbad. Drömde konstigt. Gud kan snälla lilla pencillinet börja verka nu, infektionen håller på att ge sig på njurarna, ingen tvekan om saken. Om inte jag kan gå på Jonas Khemiris författarbesök imorgon tänker jag aldrig någonsin ha roligt igen. Usch feberfrossningar. Varför har jag inte en tjockare tröja med mig? Är man inte bakis så är man sjuk, ska man aldrig få vara nöjd?

I fredags drack vi ett par öl, hamnade på ett skumt dansplace där vi var helt malplacerade. Allt var mörkt och neonblått. Vi var där i cirka en kvart innan vi bestämde oss för att gå och hänga på sunkpub istället. Alltid mycket trevligare. Sofia lyckades gå vilse, och jag har inte den blekaste om hur hon lyckades.

Nä, nu är jag faktiskt inte så glad.