Slindan i skrindan kan inte låta bli sländan

Wednesday, June 27, 2007

Midsommar Del 3

Jag fortsätter med resten av tävlingsbidragen, alla måste förevigas.

"Döda fågeln"
av Andreas och .......
"Ja, det började som så att ICA Nära i Bergshamra tvingades lägga ner. "Typiskt!" sa fågeln (som skulle dö). Fågeln var en hackspett och hette Tom. Han var döpt efter sångaren i Tokio Hotel. De hade samma shyssta svansföring. Man skulle t.o.m kunna säga att de var snarlika. Vid Ica Näras varuintag hade sedan hösten 2004 arbetat en ovanligt välartikulerad mutant. Han levde i konstant skräck. Han hade nämligen nyligen besökt Kista Galleria. Efter några spontan klädinköp, bestämde han sig för att åka jorden runt. Kista var ju så otillräckligt, tyckte han. Således bokade han in sig på ett flyg från Arlanda till Marco Polo-flygplatsen i Venedig. Han tyckte i sitt mutantiska tillstånd att det var en okej början på ett fantastiskt äventyr. Tji fick han. Och det är nu fågeln Tom äntrar scenen. Tom var dryg. Tom var även lite sjuk. Eftersom vi dessutom vet att han kommer dö, kände han att han inte hade nåt att förlora. Tom livnärde sig av Ica Näras sopor. De var faktiskt ganska shyssta. Zuccinis behöver lite tid innan de mognar. Detsamma gäller auberginer. Folk förstår sig helt enkelt inte på dem. Men så - Tom insåg - Mutanten (hälften fågel, hälften myra) tänkte sluta arbeta, sluta förse Tom med mat, varpå Tom handlade instinktivt.
"Din jävel" sa han, attackerade mutanten. Men, som vi alla vet, en fågel har sällan nån chans mot en mutant. Så fågeln Tom dog. That's it."

"Mardrömmen"
av Robin och .........
"Jag är en händig man" Hon hade klackskor. Och där, skedde ett maktskifte. Parmiddagen höll på i längsta laget. Detta var en stöld av tid och luft-föroreningar. Hon var en dröm på bild, men "det som göms i snö..."

"Svenskauppgift i sjuan (7:an)"
av Sarah och Anders
"Töntfilosofer
Minns Magica de Hex
Med
avsky
Varför!?

Då hon är en prinsessa
av pungsparkare
Mot en tragisk armé
av manlig girighet"

av Sofia och Anna
"Det var en gång en hot mångmiljonär som hette Agnes von Krusenstierna. Hon hade äntligen semester. Egentligen var hon en megatönt enligt henne själv men nu skulle hon ta mig tusan ta tag i ett äventyr. Hon tänker att hon tar sig till klippor i Sydafrika. På sin promenad bland de berömda funkisklipporna träffade hon Lindsey Lohan och de slog följe. Lindsey tipsade om hur "hot" det var att titta på en berömd bisonoxe som hette Ferdinand och satt under en korkek. Mångmiljonären Agnes och Lindsey slår följe och kommer till eken. "Är det någon där?" skriker de. Paris Hilton svarar: "Ja, det är Paris. Någon har snott min diamant. Jag vill ha hämnd" Lindsey misstänker "Det kan vara Ferdinand". Lindsey kickar Ferdinand med sina höga fina klackar och ut kommer diamanten och Lindsey och Paris hånglar hett."

Monday, June 25, 2007

Midsommar Del 2

Så, nu kokar mamma kaffe, jag är alldeles i fred med min bloggkompis. Midsommarleken gick ut på att man först parade ihop sig i lagpar och sedan var det dags för att ge sig ut på jakt efter gömda skålar i huset och trädgården. I varje skål låg det tio lappar, varav man fick ta en ur varje skål. På varje lapp fanns ett ord, och med de orden man lyckades samla ihop skulle man skriva en berättelse. Inga restriktioner, förutom att jag tyckte att den skulle vara någorlunda sammanhängande. Här nedanför följer bidragen, som jag måste säga är helt outstanding! Men vi börjar med den som slutligen, ihop med lappsamlandet, tog flest poäng (röda ord = lappord):

"Noir"
av Andreas, Patrick och Max
"Det ska fan till när djävulen har blivit religiös sa mr Trinettkök tröstsamt och stirrade ut över den balklänningsklädda tösen, vacker som ett kompostberg godis. Hon satt trött, medan tårarna böljade som vågor över hennes volumösa lekamen, varpå hon erinrade ett Nej! Nej! Han är inte religiös på en fläck, replikerade hon moloket..."

av Lea och Åsa
"Hej, jag heter Tindra! Jag är ju som bekant militär. I försvaret var jag kapten och kallades för Kapten Krok för mina dåliga hookar i alla vitsar jag jämt drog. Jag tycker glamour är det som gäller i försvaret. Champagne, rosa boer och jordgubbar. Därför tog vi en charter till Ibiza med hela plutonen.
Det kändes som vi ramlade rakt ner i en krampaktig tidsresa av dekadens och därför sa de testesteronstinna karlarna "Fuck you!" och åkte hem."

"Per Unkels semester"
av Katrin och Peter (?)

"Århundradets regnigaste sommar, Per Unkel är på semester. Tiden segar sig fram. Varje minut känns som en timme. Om några timmar inträffar döden. Per Unkel fördriver tiden med Fia med knuff, men det blir inga knuffar, för Per Unkel är ensam.
I sin ensamhet känner Per Unkel ett sug att ringa Siri, "en modern kvinna.." men han vågar inte. Istället plockar Per Unkel fram sin pistol som legat under de nytvättade lakanen. Per Unkel väger pistolen i sin hand och känner sig mäktig, likt hade han en kungakrona på sin hjässa. Plötsligt ringer Döden på dörren. Eftersom ingen jiddrar med Döden inbjuder Per Unkel på ett parti Fia med knuff."

Sunday, June 24, 2007

Midsommar

Eftersom jag har tappat bort min kamera har jag inte kunnat dokumentera midsommaraftonen med bilder, mycket tråkigt, men ger mig ändå en anledning till att uppdatera den utdöda bloggen. Dessutom har jag tråkigt. Midsommarfirandet var trevligt med snaps, visor, liveuppträdande med Two Camels and A River & fotbollsmatch, "de äldre" vs "de yngre" och av någon outgrundlig anledning hamnade jag bland de äldre. Nåväl. Vi vann inte heller. Vi åt både midsommarlunch med potatis och gräddfil och grillade sojakorv till middag. Lagom fyllekoma hela dagen, men på hemvägen mådde jag illa och trodde att jag skulle svimma. Stapplade hem. Ingen hemma som vanligt. Bara spindeln i mitt fönster. Viss turbulens i den mulna natten, vissa osäkra hjärtan och vissa pikar jag inte kan tyda eller förstå, och inte vet hur jag ska hantera. Det gör mig nog gott att vara ifrån Stockholm. På något sätt känns det mesta lite infekterat, och jag tror att nästan vi alla ser på De Två och är lite avundsjuka. Jag och Bettan var lekledare för en knivig tävling jag tåtade ihop på Östermalms biblioteks.. Mamma kom in till datorn, får fortsätta imorgon...

Sunday, June 17, 2007

Att blogga

Det har gått många herrans veckor!!! Intet nytt under solen, dock... Hrm. Jo massa nytt. Såklart. Två bibliotekskändisspaningar: 1. Natalia Kazmierska och 2. Alldeles nyss Shire från MTV. Han fick hjälp med att plocka fram en bok. Det är många yngre som högljutt roar sig på PunktMedis. Det regnar ute. Jag har tappat bort min kamera. Jag är rätt pepp på sommaren. Jag ska vara ledig en hel del. Vet knappt vad man ska göra av alla lediga dagar. Jag är inte särskilt bra på att vara ledig. Kanske en förmåga man borde träna upp.

Nej nu kom folk, och det blev massor att göra. Kul inlägg!

Ciao!

Saturday, May 12, 2007

Forever dosen't live here anymore

Hej!
Har varit en hängig och halvdan vecka, mest i pollensnorighetens anda, och jag är bara inte helt pepp. Det känns som att alla alltid förväntar sig att jag ska vara pepp på hundra procents nivå, men jag är inte så superduper som ni tror. Jag är rätt trist och går och lägger mig klockan tio på kvällarna, utan att ha uträttat stordåd. Jag har inget vettigt att säga. Sluta titta snett på mig! Dessutom blir jag knäpp i kroppen av alkohol, mina organ har ingen lust att ta hand om gift och slaggprodukter längre. Alkohol som är min egentliga själ, hur ska jag kunna vara en människa utan det!

Nå, utan att ge mig hän till mer än femtio procent så är det melodifestivalfinal ikväll. Jag ska klippa ur DN's betygsättarsidor innan jag beger mig till Frejgatan med snittar och gratis lådvin. S och jag ska bedömma otroligt hårt, och otroligt rättvist. Sen kan väl någon komma invirvlandes som en storm och strö salt i såren och ge mungipan ett lyft! Bara något händer, bara någon agerar, alla är så lama, jag med, alla är fega, och jag med. Rultandes med mina extrakilon som överförs till mig genom häxkonster. Jag gympar ju för fan fem gånger i veckan! Ibland.

Och P som fyller tjugofyra år om några dagar. En födelesdag jag inte är med och delar. Det känns konstigt att inte vara någons nummer ett längre, ingen utom typ mamma och pappa som tycker att man är viktigast i livet längre. Det känns lite ensamt och ironiskt. Är ni ironiska mot mig? Skrattar ni gott åt mig? Och jag drömmer stressade drömmar där ytlighet blandas med undertryckta känslor. Förevigt bor inte här längre.

Nåväl jag nystar vidare, jag klänger mig vidare, ni vet att det inte är något jag inte klarar av. Mina halsmuskler spänner.

Saturday, May 05, 2007

Vi vill inte

Det dåliga samvetet tvingar mig att uppdatera bloggen. Ack, vad jag har tröttnat. Fast jag vet ju, det går upp och ner, det är ju så det är, livet. Svårare att redogöra för vad som pågår i ens liv om man inte gör det ofta. Små detaljer glöms och töms, stora detaljer svider och tär.

Igår såg jag Spindelmannen på bio. Klart jag hade behållning av den, konstigt vore väl annars, men det är ju inte riktigt samma klass som tvåan och ettan. One-liners som inte funkar, massa slagsmål, tuffa fiender, (fast hur tuff Eric från That 70's Show är som Venom vet jag inte riktigt) svartsjukedraman åt alla håll och kanter. Tobey Maguire ser ut som en groda, som DN mycket riktigt påpekade.

Imorgon ska jag gå på Gröna Lund, jag är eld och lågor, sådär som jag brukar bli. Jag ska ha min första vita helg sen jag vet inte när! Jag minns inte om jag har haft någon på flera år, hur fånigt och dumt det än låter... Nu är det dags. Jag känner mig så nyttig och hälsosam. Jag känner på mig att uttrycket "Synden straffar sig själv" snart och hårt kommer att slå tillbaka på mig själv.

Hejrå Nu vill vi inte mer!

Saturday, April 21, 2007

ren and stimpy

Jobbar några extratimmar på Medis. Bloggar vilt omkring mig. En blogg är till för att bloggas på och jag är inte alls konsekvent. Jag är inte konsekvent rörande något alls. Jag säger en sak, gör en annan sak, vill en tredje, borde en fjärde, slits itu på det femte. På det sjätte gäller det, på det sjunde smäller det.

Vadslagningen med min mor angående viktnedgång går i stöpet. Pappa går på strålbehandling. Mamma mailar mig och skriver "Livet är rörigt!" och avslutar med en smiley. Hon kämpar verkligen för att hålla mig utanför det här, och kämpar för att hålla uppe humöret. Och jag är lugnad av hennes lugn. Men undrar hur hysterisk jag borde vara? Hysterin har i alla fall inte satts in än. Men det kommer väl hörrni... Det kommer väl.

Jag är rörig. Röran är rörig. Gröten är grötig. Backspegeln är sotig och spåkulan är dimmig.

Och jag avgudar Ren & Stimpy. Favvofavvofavvo.