Nåväl

Snabbt och kvickt, en uppdatering i vårens anda. Allt är varmt, allt knoppas och blommas, allt vill mig väl. Eller...

Karln jag bor med har uppfört sig något skumt på sistonde, jag har bland annat lyckas hamna som en slags medlare mellan han och hans familj, jag satt i telefon förtifem minuter med hans mor sent på fredagskvällen. Jag hoppas han mår bra, eller åtminstone okej, han säger inte så mycket, men när jag råkade väcka honom på soffan fick han ur sig "Hela världen är emot mig". Jag kan ju inte göra så mycket, bara vara ett stöd om han vill ha, inte vara en hönsmamma, inte skicka fem sms om dagen och ringa två gånger. Men ibland känns han spröd, och jag blir stor och stark i hans skugga. Jag har köpt en glass åt honom, den ligger i frysen. Helt plötsligt efter att jag hade köpt glassen så vågade jag inte säga att det var åt honom, jag blev som en mamma som kommer med isglass och honungsvatten, överbeskyddande och utrustad för krig. Han kanske inte ens gillar glass, men jag hittade ingen ost. Ost är det enda jag vet att han tycker om.

Om någon timme kommer min mamma och pappa ringa mig. Så är det hörrni. Håll tummarna.