slända

HEJ! Jag sitter på jobbet och lullar, halvt om halvt vaken, men vid gott mod. Någon störd människan har reserverat en bok som heter Betonghandbok. Den ser exakt ut som en tegelsten. Ungefär 8 cm tjock, vem i all fridens dar ska läsa den? Jag väntar på att klockan ska bli fyra. Det är många timmar kvar.

Igår var jag för första gången på Kvarnen, det var trevligt men jag var inte det minsta tapper utan gick hem vid halv ett. Jag är rätt så nöjd nu dock. Inget bakis. Alls. Typ. Jag plågar mig själv med tankar om skolprojekt, inhandling av kläder, laga mat, och ni vet. Hela köret. All inclusive. Jag tror att jag väntar på något, men jag vet inte vad. Att det (livet) ska komma till en brytpunkt, kanske. Brytpunkter lurar bakom varje hörn. Brytpunkter kommer sällan ensamma. Jag kan hitta på hur många ordspråk som helst om brytpunkter. De ugglar i mossen, de stjälper stora lass, de ropar definitivt hej innan de är över bäcken. Här ligger en brytpunkt begraven. Och så vidare...!

Luma bibliotek är tomt. Eller nej, det sitter en och läser tidningen ser jag. Luma bibliotek är mycket kallt och jag fryser.

Nu ska jag alldeles strax äta den minsta mackan de någonsin har packat in i plast på Pressbyrån. Tack pressbyrån, inte är ni generösa direkt.