Gäcka mitt öga

Jodå, juldagen kom i ett svep, väl valda rödvinsdroppar hittade sin väg genom strupen. Lila tänder, gamla gifta bekanta som är på upphällningen till skilsmässa, min enda gifta vän, äsch, kärlek...! Det håller ju inte, hörrni! Inte ens om man gifter sig! Finns det i min bekantskapskrets något bevis på att kärlek håller? Nej, alla förhållande är spruckna, några få knegar och en eller annan har en ny vid sin sida. Jag låter det vara osagt då, jag säger ingenting, jag tror ingenting. Blir det bra?

I Gävle mötte man nästan alla man kunde möta på Musikhuset. Så fantastiskt trevligt att den klubben har startat, bra musik, billig öl och alla är där. "Nejmen Heeeeej!" sa jag kanske trettio gånger under kvällen. "Hur är det, vad gör du, är du tillsammans med hon, vahettehon!" Full som en liten sill, trind som en gris, rosiga kinder och blank panna. Alla var glada, jag minns det mest i en dimma. Hej och hå, jag som lovade mig själv att aldrig bli full en juldag igen i hela mitt liv. Det blev jag! Tappade min mobiltelefon på hemvägen, därav en ny liten the PhoneHouse-kasse i min ägo. Billigaste Ericsson-mobilen jag kunde hitta. Det var ändå dags, nu måste jag bara fånga allas nummer igen. Det är det svåraste. Efter knepiga fyllesamtal eftersom tungan inte låg rätt i mun, avslutade jag kvällen med att graciöst ramla handlöst rakt på den mest knottriga asfalterade väg ni kan tänka er. Ett alldeles symmetrisk runt hål på strumpbyxorna och ett blodigt sår på knät blev min belöning. Och skrubbsår på knogarna. Wee, då vet man att det har varit fest, det brukar jag alltid hävda.

"Glömd och sorglig
Ligger jag här i
Dånande skogens
Brutna, ensliga
Tysta skuggor"

"För dig Kärlekens, irriga stigar,
Branta, skarpa,
Evigt strödda med blomster och tårar:
Evigt följda av suckar och hopp."

Jag är besatt av Thomas Thorild! Nej, det är jag inte. Men smått förtjust.