illa

Jag mår illa. Sådär allmänt. Jag har precis läst Hennes dagbok, och jag kan inte, för allt i världen tolka det på något annat vis än jag har tolkat det nu. Så jag mår lite illa. Det är inte mycket att göra. Så blir jag. Svag. Matt. Jag kan ha fel. Kan jag? Ibland tänker jag att det är sju år tills jag fyller trettio. Då blir jag lite lugnare. För mer än sju år sedan träffade jag P för första gången och det var väldigt länge sedan nu. Så det är ett halvt liv kvar till trettio. Men jag är stressad. Stressad av allt. Jag vill bara ha lugn och ro.

Annars åker jag pulka. Jag har fruktansvärda blåmärken på rumpan. Det ser hiskeligt ut. Men stjärtlapp är det nya svarta. En rosa stjärtlapp. Efter pulkaåkningen blev det standardmedicinen; vin och mat. Och musiktävling, vilket jag undantagsvis var någorlunda bra på. Men det svider att jag missade The Cures låttitel "Just like heaven". Då hade vårt lag vunnit! Ack! Vårt lag hette Kuken. Moget så det förslår. Sen blev det Debaser och jag blev för full och minns faktiskt inte så mycket. Nåväl. Igår blev det filmkväll och pizza, lagom sunkigt. När jag kom hem befann sig en främmande flicka i mitt hem, jag kände mig lite i vägen, men va fan, jag kunde inte vara borta hemifrån, jag hade inga linssaker, inga kläder, ingenting. Om jag får förbereda mig någon dag i förväg kan jag ge min sambo lite privatliv då och då. Annars är det inte helt lätt att ha privatliv i en liten tvåa på trettio kvadrat utan dörrar. Haha. Livet är knasigt. Jag konstaterar det om och om igen.