irrationell

Jag känner mig rätt så irrationell och barnslig just nu. Jag kan inte hjälpa det. Jag är inte van. Jag vet inte hur man ska reagera. Problemet skulle nog inte vara ett problem om jag inte kände mig bedragen, stampad på och förbisedd. Att du kan spendera mer än sex år av ditt liv med någon, och sedan låtsas som de inte ens har funnits? Duktigt, jag är imponerad. Jag har inga som helst problem med att du inte ser på mig som du du gjort en fjärdedel av ditt liv, men jag tycker det är tråkigt att du har slutat titta på mig över huvudet taget. Jag existerar kanske i perferin, ett dammoln som sakta blåser bort. Synd. Ditt val dock, jag tänker inte kämpa. Jag är matt.

Du vet vad du sa när du gick ut genom Dörren sista gången, du sa "Jag lovar, det finns ingen annan om du tror det, du har inte blivit brädad av någon". Oj jösses, vad du ljög. Hon har varit hemma från utlandet i en och halv vecka och du "bor inte hos henne, men jag spenderar mesta av min tid där". Du säger att du är glad och jag tror dig, hon är precis allt det där som jag inte är, du var väl för jävla trött på mig med mina dumma idéer, med mitt värdelösa självförtroende, med mitt patetiska planerande, med min kyla och min tystnad. Jag vet precis hur hon är, och jag har aldrig träffat henne. Hon är glad och sprallig, men kan samtidigt bli rasande över minsta småsak, men än så länge är det rätt så gulligt, hon har tokiga idéer, hon skulle nog vakna upp mitt i natten, och säga "Hej P, ska vi ut och åka pulka?", hon är tuff och säger vad hon tycker, hon har åsikter och hon gör något åt det, hon är snygg på ett sånt där charmigt vis, hon har rätt så bra självförtroende, åtminstone utåt sett även om hon är lite osäker inuti, hon röker, men sådär charmigt lite då & då, typ Bridget Jones på toaletten, hon har lite issues, men inte så det stör, och hon har dåligt immunförsvar, så hon ligger ofta och är söt och sjuk i sängen, och får juice och glass av vem som än är i närheten.

Och ja, jag är barnsligast i världen! Och en hycklare! Jag hycklar mig fram, ett steg i taget, kommer trassla in mig och falla snart, snart. Då ska jag ta mig samman, städa, dricka öl och sen är allt som vanligt igen. Kanske betala lite räkningar. Så man blir människa igen.