kryp och djur

Hej!
Jag har storstädat min lägenhet. Detta resulterade i följande: Upptäckten av TVÅ kryp. En på badrumsgolvet, snabbt nedspolad, en i dammsugarpåsen som jag måste tömma varje gång den blir full, för det finns typ inte att få tag på nya. Jag har försökt hitta mitt märke sen jag fick dammsugaren, utan resultat. Kan ni tänka er hur äckligt det är att stå med händerna i en dammsugarpåse? Det är vidrigt. Och ut far ett DJUR. Ett kryp! Jag var modig och spolade ner den också. Men hur fan lever kryp inuti en dammsugarpåse, utan syre, utan vatten, med bara smuts som enda sällskap? Den levde, frodades och var stor. Och jag hoppas nu följande; Att min nya sambo inte läser det här och att min nuvarande sambo läser det här efter att han har betalat sin sista hyra. Haha. Jag är inte van vid ohyra. Jag blir skrikig och vild. När jag bodde i Paris hittade jag en silverfisk på toaletten, annars var det inte så farligt.

Storstädningen fortsätter under kvällen, men nyinköpt propplösning, skursvampar och tvål. Dessutom ett st. nytt duschdraperi, två st. nya påslakan, ett st. ny tavla, och två st. nya gardinvepor. Härligt. Jag älskar hem och hushåll när jag väl får in snitsen på att köpa saker jag inte behöver.

Annars då? Har inga kommentarer tyvärr.

Jo en sista sak. På fredag tänker jag köpa Final Fantasy XII och då lär ni inte se röken av mig på ett tag. Eller jo, kanske om ni lockar med lite vin.

vad är vad vem är vem

Hej, inga uppdateringar på länge. Har bara känt mig blank och intetsägande, kan vara därför. Grå, trist, ful. Ful i håret särskilt. Rufsig. Rufsig på ett fult sätt. Och jag kan inte fler adjektiv än ful. Fy fan någon tävlande i postkodmiljonären trodde att "bada" var ett adjektiv. Hur dum får man bli! Och helt stensäker var hon på sin sak. Åkte ut på 3000-kronorsnivån. Värdelöst.

I helgen firade vi trettiofemårsdag, jag och Andreas H lagade jättemycket mat, medan Andreas J förberedde den tredje seriösa musiktävlingen på två månader. Vårt lag, "Pojkarna", förlorade med ett poäng mot "Flickorna". Jag har varit i förlorarlaget varenda gång. Varför!!! Jag blir så ledsen!!! Måste alltid ta en tröstecigg efter en musiktävling. Aldrig får man vara glad.

Pluggade lite matematik i lördags, struntade i festen på kvällen, och nu såhär i efterhand var det nog ett bra beslut. Hade förmodligen bara blivit ledsen om jag gått dit anyway. Kollade på schlager i min ensamhet istället. Somnade. Diskade. Somnade igen. Gick till sängen. Somnade. Världens mest röjiga lördag, i tell you.

Allt är lite sådär odramatiskt för tillfället. Eller. Är det? Egentligen är ju livet totalt upp och ned. Vem ska jag bo med, vem vill bo med mig, vill någon? Jag vet ingenting om någonting. Jag dumpade mamman och barnet, jag såg sanningen i vitögat och sa Nej tack. När ska jag få veta vad jag ska göra, när ska någon tala om för mig vad som är bäst för mig. Kommer det gå upp ett ljus endera dagen, tändas en lampa?

sailor

Åh en sjöman!

Veckan har varit sådär. Ingen katastrof än så länge, men absolut ingen höjdare. Måndagen började i frid och fröjd, jag var övertygad om att nu så...! Nu så ordnar sig allt! När jag då i slowmotion ser min kaffekopp välta ut över hela köksbänken på jobbet, kände jag hur jag säckade ihop. Krympte och blev minimal. Alla världens bekymmer var återigen uppå mina axlar. Tisdagen drabbades av en större skrämselhicka, en representant för SSSB kom och sökte rätt på min sambo och började fråga ut honom vem som bodde där och vad de hette och varför stog det inte samma namn på dörren och ni vet väl att man inte får hyra ut i andra hand... Min stackars hyresvärd blev såklart vettskrämd, det sista han vill är att bli av med lägenheten. Efter mycket om och men lyckades jag ljuga ihop en mycket trovärdig historia för kontrollanten, varpå vi skrattade och sa "Jaha, vardetsådethängdeihop!" och "Ja, haha, såfeldetkanbliibland!". Käck som en liten knäck, var jag.

Tisdagskvällen fortlöpte till Medborgarplatsens bibliotek där det var uppdukat för fest, till och med för vikarierna. Det var trevligt, jag hamnade mitt i havet av de yngsta bibliotekarierna och vi pratade mest om vilket bibliotek vi hatade mest, bröllop, Spray Date och annat smått och gott. Jag fortsatte ut i natten där det var en himla massa minusgrader, köade till Stampen i en kvart innan jag gav upp.

Gårdagskvällen var trevlig med Sofia, Linas kvällsbok och sushi. Ikväll ska jag träffa min evntuella blivande sambo Petra. Jag är nervös! Kan fortfarande inte bestämma mig för om det här är en bra eller dålig idé. Någon som vet? Jag tar tacksamt emot råd! Måste förstås se hur lägenheten är uppbyggd innan jag kan dra förhastade slutsatser. Kanske är det stört omöjligt att dela om man ska bo med en tvååring och en mamma. Vet inte vet inte... Nä undrar om jag måste ta lite semla. Lite bara.

Störd Större Sara

Jag vet inte var jag ska börja. Det är söndag. Söndagen på mardrömsveckan från helvetet. Fast för någon timme sen fick jag ett glädjande telefonsamtal. Eller är det en liten gnista av hopp som sakta och brutalt kommer släckas innan klockan slår tolv ikväll? Det vore en fantastisk dödsstöt på den här veckan. Historisk Bad Hair-week. Nåväl, låt mig inte stretcha ut er på sträckbänken, jag ska delge er mina fantastiska nyheter, jag har med stor sannolikhet funnit ett HEM. Jag ska dela en tuff fyra i Vasastan med en 23-årig Petra och, ja, ni får skratta, ett tvåårigt barn. En liten pilt. Jag måste ju vänja mig vid barn nångång, detta är ju ett ypperligt tillfälle att träna på att umgås med de små liven. Men vet ni vad, det verkar som jag får bo där TILLS VIDARE. Jag behöver kanske inte flytta igen på flera år! Jag kanske tar ut segern liiiite i förskott eftersom jag inte har träffat Petra än, bara pratat med henne på telefon, men hon verkar snäll. Hon sysslar med skateboards och snowboards. Och det är ju tufft. Om jag vill ha fest så tar hon med sig sin bäbis till en övernattningslägenhet i Tumba, ja, så sa hon faktiskt. Jag får ha fest!

Vill ni höra lite om min vecka? Klart ni vill! I måndags var jag sliten och låg, mina onda aningar visade sig vara sanna, fick det bekräftat på mail, tack och lov fick jag mailet precis när bibblan stängde så jag kunde gå därifrån och tjura illa kvickt. Kurerade mig med hemlagad currygryta med ris. Charmen med att ha någon att bo med. Inte nog med det, igår kväll sprang Robin och köpte choklad till ett sargat hjärta (jag gillar att vara melodramatisk) och vi drack vin till Anna Book och Tommy Nilsson. Jag blev fruktansvärt upprörd över Tommy Nilssons framgång. Sen spelade vi MarioKart, Monkey Ball och Buzz. JAG TOG NYTT REKORD PÅ MONKEY BOWLING. Nu stoltserar jag med 213 poäng, trots en vinflaska som hade satt bedömningsfunktionen ur spel, DET NI. Just det ja, den dåliga veckan, tur i oturen ändå att jag ser de små ljusglimtarna. Den dåliga måndagen fortsatte med en meningslös tisdag, som i sin tur avlöstes av en helvetisk onsdag. Jag blev utskälld av min kollega, och jag vet att det inte är mitt fel, och jag försöker vara en gås och låta det rinna av mig, men det tär, tär, tär! Svider och sticker. Jag vill inte vara ovän med någon! Men hon har fel och jag har rätt, det blir svårt att inte ha en konflikt då, särskilt när hon aldrig ger upp och ser sig själv som besegrad. Jag försökte med gott mod dricka vin på kvällen, det började bra men slutade i kaos. Kära K tröttnade på mina fasoner och sa ifrån, jag kastade kärlek över henne tills allt var bra igen. Men det är ändå en oönskad fnurra på tråden. Sen var alla arga på alla ett tag.

Torsdagen blev inte mycket bättre då min arbetskollega ÅTERIGEN skäller ut mig, för samma felaktiga antagande. Argh! Det spelar ingen roll vad jag säger! Jag försöker rätta till vad hon nu tycker jag har gjort fel, men inget duger! Fredagskvällen kommer till min lättnad, trodde jag, när jag plötsligt inser att jag sitter hemma själv, med Pripps Pure i näven och skrattar hysteriskt till Little Brittain. Tragiskt! Eller kanske bara tragikomiskt? Jag beger mig till Robins spelning, är i god tid för inträdesgränsen men vad jag då upptäcker är att de har flyttat tiden att komma in gratis till en halvtimme tidigare. Jag måste slänga fram tre tjugolappar och tjurar lite över det. Jag tänker att en öl kan säkert få mig på bättre humör, går fram till baren och beställer. Får ölen då den plötsligt halkar ur mitt grepp och jag spiller över hela min plånbok och halva väskan. Servetrisen tittar såååå trött på mig, jag ser att hon vill döda mig. Jag får EJ en ny öl och jag vågar inte fråga. Alla mina bankomatkort och bibliotekskort stinker öl. Jag vill gå hem, men för Robins skull stannar jag kvar. Direkt efter spelningen springer jag hem och sover. Morgonen efter åker jag pendel till jobbet, och ja, eftersom veckan är gjord av Satan, spiller jag ut en läskflaska i väskan. Väskan är förstörd, min plånbok luktar nu öl och red berries.

Nu ska jag dricka cappucino, tack gode gud. Hoppas det finns kaka kvar i lunchrummet. Det är jag värd (?).

let's dance

Ujujuj, jag sitter alldeles själv och dricker öl och kollar på Let's Dance.

Snart ska jag åka och kolla på Robin band. Först Little Brittain. I ensamheten! Jag känner mig smått patetisk!

Det har varit en förjävla dålig vecka det här hörrni, jag vill helst inte uppleva det igen. Min enda stadiga punkt i livet just nu är ju Jobbet, trodde jag, och där går allt åt helvete. Alla bråkar, ingen gillar varandra, alla bildar läger och gillrar fällor. Jag kräks.

Hejdå! Jag har inget mer att säga! Jag dricker öl! Det hjälper!